Sök på
Stäng denna sökruta.

Den pompeiska bönen - historia, innehåll, betydelse

Den Pompeiska bönen är en gammal bön som har sitt ursprung i staden Pompeji. Den hittades på väggen i ett av husen i Pompeji efter Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. Denna bön är ett av de viktigaste arkeologiska fynden som rör det antika Roms religion.

Upptäckternas historia

Historien om upptäckten av den pompeiska bönen är intressant och full av oväntade vändningar. Bönen upptäcktes 1709 av den italienske arkeologen Francesco la Vega. La Vega var en av de första som började undersöka Pompeji efter att italienaren Domenico Fontana upptäckte staden 1599.

La Vega upptäckte den pompeiska bönen under en av de många utgrävningar han utförde i Pompeji. Han hittade den på väggen i ett av de hus som förstördes av Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. Huset var ett av många som upptäcktes i Pompeji vid den tiden, men La Vega insåg snabbt att hans upptäckt var särskilt viktig.

La Vega var den första som upptäckte att det fanns en religiös inskription på väggen, vilket var ett unikt fynd med anknytning till det antika Roms religion. Han insåg snabbt att denna upptäckt gav ovärderlig information om Pompejis folkets religiösa tro och sedvänjor.

La Vega publicerade sin upptäckt 1709 i sin bok Pompeiana: La descrizione di Pompei, där han beskrev sin forskning och sina upptäckter i Pompeji, inklusive den pompeiska bönen. Boken blev en viktig informationskälla för andra arkeologer och antikforskare som var intresserade av Pompeji och det antika Roms religion.

Innehållet i bönen

Den Pompeiska bönen är en bön riktad till de olika gudar som dyrkades i det antika Rom. Bönens ord uttrycker en begäran om skydd och hjälp för invånarna i huset där den hittades. Bönen innehåller önskemål om skydd mot faror, helande, fertilitet och lycka i affärer.

Pompeiska bönens text är följande:

"Deae Sanctae, vos rogo et obsecro, ut quidquid ex mea familia est, domo, servis, ancillis, omni familia, in hac ipsa domo, in hac area, in hac villa, in hac fundione, in omni loco, ubicumque sunt, sanos, incolumes, felices, valeant, floreant. Ego vos exoro ut quidquid est apud me, quod vobis placet, id habeam, id teneam, id retineam, id conservem, id amplificem."

Översättning:
"Guds heliga, jag ber och bönfaller er att allt som kommer från min familj, mitt hus, mina tjänare, mina slavar, hela min familj, i just detta hus, på denna egendom, i denna by, i detta stålverk, på varje plats, var de än befinner sig, så är de friska, de är inte skadade, de är lyckliga, de blomstrar. Jag ber er att allt som finns hos mig, som ni har haft glädje av, som jag har haft, som jag har behållit, som jag har underhållit, som jag har skyddat, som jag har förlängt."

Vikten av upptäckt

Den pompeiska bönen är också viktig för studiet av det antika Roms kultur och religion. Den ger oss en bättre förståelse för stadens invånares religiösa tro och praktik och för hur dessa var kopplade till deras dagliga liv. Bönen innehåller önskemål om välsignelser för familjen, hälsa, fertilitet och framgång i affärer, vilket visar hur viktiga dessa frågor var för folket i Pompeji.

Den pompeiska bönen har bidragit till studiet av det antika Roms språk. Den innehåller många ord och grammatiska former som inte längre används i modernt latin, vilket gör det möjligt att bättre förstå hur språket utvecklats under århundradena.

Den pompeiska bönen används inom forskningen om Pompejis historia. Fyndet härrör från en tid då staden var ett av de viktigaste handels- och kulturcentren i det antika Rom. Genom att studera den pompeiska bönen kan arkeologerna bättre förstå hur Pompejis invånares vardag såg ut, vilka behov och intressen de hade och vilka relationer de hade till andra städer och kulturer under perioden.

Det är värt att nämna att den pompeiska bönen är ett av de få fynden från Pompeji som är religiöst relaterade. Många andra religiösa inskriptioner som har hittats i Pompeji har förstörts eller gått förlorade. Det är därför den pompeiska bönen är så värdefull för studiet av antik romersk religion och är en av de viktigaste bevarade informationskällorna i ämnet.

Den pompeiska bönen är också viktig för forskningen om naturkatastrofernas historia. Detta fynd är från den period då staden förstördes av Vesuvius utbrott, vilket gör det möjligt att bättre förstå omfattningen och konsekvenserna av denna katastrof och hur invånarna reagerade på situationen.

Sammanfattningsvis är den pompeiska bönen ett viktigt arkeologiskt fynd som har sitt ursprung i staden Pompeji. Den hittades på väggen i ett av de hus som förstördes av Vesuvius utbrott. Denna bön gör det möjligt för oss att bättre förstå det antika Roms religion och den tidens konst och ger oss en unik inblick i Pompejis invånares dagliga liv. Fyndet undersöks fortfarande av arkeologer som försöker förstå dess fulla betydelse.

Fler intressanta artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *